DANTE DAGBOUK

Käre dagbok!
Morgon börjad fint med en stadig frukost gjord på getost och kyckling. Efter det gick jag som vanligt ut ur staden och tog ett dopp i floden. Där hände en konstig sak. När jag stod där och tvättade mig blev himlen helt plötsligt svart. Det var som att någon hade blåst ut det ljuset som utgör vår sol och det kom ett konstigt ljud ifrån molnet, som ett sorts skrik. Det varade bara under en minut eller så, för att sedan, helt plötsligt, försvinna. Jag blev givetvis inte rädd, en gudsfruktig man som mig själv har inget att frukta ifrån det mörka, onda, men det var fortfarande en aning otäckt. När jag sedan kom tillbaka till staden och frågade folk om de hade observerat det stora svarta molnet undrade de om jag var galen. Jag var då givetvis tvungen att snabbt göra om händelsen till en historia. De trodde inte riktigt på min historia så jag erkände att molnet egentligen bara var en samling fåglar. Men tro mig, dagbok… Det var något elakt. Elakare än något på denna jord och sannerligen elakare än några fåglar.