söndag 18 april 2010

Frankenstein III (upptäckte till min förvåning att den inte fanns på bloggen, trots det att jag la upp den för ett bra tag sen)

Enligt ne.se var Prometheus en titan i den grekiska mytologin som ville visa sin skapelse, människan, överlägsen alla andra djur, därför stal han elden från Olympen och gav till människan. För detta blev Prometheus straffad genom att bli upphängd på en klippa av Zeus, för att sedan få sin lever uthackat av en örn gång, på gång, på gång… Men enligt myten, då Herakles var på väg att hämta det gyllene äpplet, sköt han ner örnen och befriade Prometheus.
Mary Shelley har kopplat in det här lite överallt i sin roman, framför allt kan man dra en parallell mellan Prometheus och Frankenstein.

Prometheus och Frankenstein
Prometheus gav människan elden, mot Zeus vilja och det straffades han hårt för. Han gjorde något onaturligt som var emot alla regler och just därför blir hans straff så hårt. Frankenstein gör i princip samma sak, då han ger livet åter till dött material. Han straff, istället för att få levern uthackad, blir en sorts mental terror som orsakar sjukdomar och depression. Dock så slutar Prometheus straff med att han räddas av Herakles och blir befriad medan Frankenstein blir befriad av döden där han får träffa sina nära och kära igen (Frankenstein: sidor 215-220). Båda gör något som är moraliskt rätt för dem, men etiskt fel och de straffas de för. Jag gissar att Mary skrev det här som en varning till de vetenskapsmän som struntade i allt annat än sin forskning, som inte brydde sig om vilka som kom i vägen för den osv. Alltså allt det som romantiken stod för. Det kan man koppla ihop med dagens genteknik/manipulation, där forskarna framställer djur med diverse sjukdomar, så som cancer och HIV/AIDS, för att kunna forska fram ett botemedel som vi människor kan använda. Varför man gör detta istället för att framställa en "genklump" är för att djur är billigare.

torsdag 1 april 2010

Frankenstein II

Hade först lite svårt att se att det faktiskt var en romantisk roman, då jag alltid tänk på dessa som glada och, hur otroligt det än låter, romantiska. Men romantiken innehåller mycket mer än så har jag nu lärt mig.

Boken Den Levande Litteraturen nämner att "Romantiken är en flykt från samtiden och den yttre verkligheten". Det här är något som ofta händer inom romantiken och det tycker jag stämmer överens med Frankenstein. Trots att den litteratur som Frankenstein läser blir utskrattad av sina lärare fortsätter han att läsa dem. Trots att han är medveten om att de är uråldriga, omoderna och i vissa fall till och med värdelösa, vilket han nämner på sid.42 "Jag återvände hem, inte besviken, ty jag hade ju länge ansett dessa författare värdelösa, som professorn kritiserade; men jag återvände lika obenägen att i någon form att återuppta mina studier." utifrån det här tänker jag att han vet att böckernas fakta kanske inte stämmer alls, men han tycker fortfarande historien är vacker.

måndag 22 mars 2010

Frankenstein till kapitel 8.

Victor Frankenstein är en vetenskapsman. Boken vill beskriva honom som lätt galen och med en moral som ingriper endast när det är för sent. Det leder till att när Victor, som är helt driven av sitt mål(att ge liv till dött material), lyckas skapa sitt "barn" ingriper moralen då han märker att hans hårda arbete resulterat i ett monster istället för en tacksam vacker individ. Det är då för sent och vettskrämd flyr han rummet.
Jag har lite svårt att relatera till boken, då Victor verkar ha älskat naturkunskap sen första gången han kom i kontakt med ämnet, och jag varken tycker om naturkunskap eller någonsin träffat någon som tycker om samma saker som den gjorde när den var liten. Barn byter oftast både dröm yrke och favoriträtter varannan vecka,i alla fall i min erfarenhet. Jag skulle bestämt bli lastbilschaufför när jag var fyra år gammal, men nu lutar det åt ett helt annat håll. Dock är det naturkunskap som han är född till, ägnar sig åt och förmodligen kommer dö på grund av.

fredag 12 mars 2010

Musik å bild

Thåström
Jag får en mysig känlsa ifrån den här låten. Det har jag alltid fått. Till och med första gången fick jag samma mysiga känsla, trots att de jag lyssna med tyckte att låten var för deppig och oskön. Jag ser helt enkelt inte det deppiga i låten. Eftersom jag är basist uppskattar jag nog basen i låtar mer än de flesta och lyssna i stort sätt enart på musik med maffiga eller komplicerade basgångar. Den här låten har en maffig basgång till det extrema, på en frikvens som får det att låta ända in i själen.
När jag hör den här låten tänker jag alltid samma sak. Fjällstuga med öppen brasa. Renfäll framför brasan, en stor sliten fåtölj, ett litet bord med kanske ett glas whiskey på. Ordet mysfarbror har många betydelser, endel sämre än de andra, men om vi nu tar de bra betydelserna av detta ord, sätter in det i en person och placerar personen i stolen framför renfällen och brasan så skulle bilden vara perfekt.
Piano-stoff
Extrem-depp to the max. Jag blir ganska lätt uttråkad och sömnig av klassisk musik, och det här är inget undantag. Om jag ska placera musiken i ett rum så är det en nedfallen herrgård med trasiga rutor och spindelväv i alla hörn. De finns inga möbler i hela huset förutom i ett stort öppet rum med 3 stora fönster längst väggen. I det här rummet står en svart flygel och en liten pianostol. Personen som sitter och spelar stycket på flygeln kan lika gärna vara en ensam vampyr som spenderar kvällarna med att döda personer, som en ensam person med som kommer att dö av någon oförklarlig sjukdom inom kort.
Bildehn
Först trodde jag att det kunde vara Dante, på vägen till helvetet, men det ser mer ut som att det är en man och en kvinna som pratar i månljuset. Vad det pratar om kan vara nästan vad som helst, men förmodligen pratar de om livet, om sin framtiden och om det fina liv de ska få i huset som de ska bygga på ängen som de tittar ut över. Dock ser ut som att det kan vara en sumpmark, på grund av träden, och därför finns det en chans att huset inte kommer stå så bra, eller att det kanske kommer upp metangas ur marken som fyller huset och sedan när de tänder ett ljus kommer allt explodera.
Men jag är lite av en pessimist, så vad vet jag egentligen?

tisdag 9 mars 2010

Sommarpratsprojektet

1. Jag var verkligen AS(!)nervös innan sommaren, AS(!)nervös hela höstterminen inför det här. Tyckte inte det skulle vara kul alls, och trodde inte det skulle fungera, eftersom jag trodde att man skulle jobba i en grupp med andra personer ifrån en annan klass. att få massa olika människor som aldrig träffats att lyckas enas om en text är inte en av mina förmågor. Dock när jag fick reda på att det var ett enskilt arbete samt det att jag hade ljudteknik förra terminen lugnade jag mig, och tillslut när allt var klart tyckte jag faktiskt att det var riktigt roligt.
2. Jag använde mig främst av metaforer.
3. Främst ta det lugnt. Annars är jag faktiskt jättenöjd.
4. Fixade det lite drygt 2 år innan projektet.
5. I skriven text får läsare själv använda sin fantasi i på ett helt annat sätt än en inläst text, men i en inläst text kan den som läser det använda tonläget för att styra lyssnar dit han vill.
6. Han var duktig, men kunde ha givit mer tid möjligtvis

fredag 19 februari 2010

mikrofonrapport

Jag lyckades med hjälp av Rikard montera ihop ställningen, eller vad det nu är (litet stativ typ) och jag lyckades få själva mikrofonen att installera sina egna drivrutiner efter att jag startat om datorn. Jag lyckades då få ljud-test programmet i kontrollpanelen att registrera ljudet, den reagerar på min röst. Dock nästa steg i ljudtestet, då datorn ska spela upp det man säger, funkade inte varken ur högtalarna eller ur hörlurar. Dock om du satte i hörlurarna direkt i mikrofonen funkade det. Längre än så kom jag inte. Lyckades inte heller hitta ljudmaskinvaran på mina olagliga nedladdningssidor .. så jag vet inte vad mer man kan göra. Kollat alla volym-grejer datorn har och skruvat upp de te max om de inte reda var det.

tisdag 19 januari 2010

DANTE DAGBOUK

Käre dagbok!
Morgon börjad fint med en stadig frukost gjord på getost och kyckling. Efter det gick jag som vanligt ut ur staden och tog ett dopp i floden. Där hände en konstig sak. När jag stod där och tvättade mig blev himlen helt plötsligt svart. Det var som att någon hade blåst ut det ljuset som utgör vår sol och det kom ett konstigt ljud ifrån molnet, som ett sorts skrik. Det varade bara under en minut eller så, för att sedan, helt plötsligt, försvinna. Jag blev givetvis inte rädd, en gudsfruktig man som mig själv har inget att frukta ifrån det mörka, onda, men det var fortfarande en aning otäckt. När jag sedan kom tillbaka till staden och frågade folk om de hade observerat det stora svarta molnet undrade de om jag var galen. Jag var då givetvis tvungen att snabbt göra om händelsen till en historia. De trodde inte riktigt på min historia så jag erkände att molnet egentligen bara var en samling fåglar. Men tro mig, dagbok… Det var något elakt. Elakare än något på denna jord och sannerligen elakare än några fåglar.