OMRÅDET ÄR TV-ÖVERVAKAT. Skylten står där som ett hån mot hela mänskligheten. Jag går förbi skylten dagligen, men tänker alltid samma sak; Undrar hur många band och filmer med tider och dagar på fodralet någon sitter och trycker på som bara visar att jag gått förbi.
Det blir inte bättre av att alla idiotförklarar mig när jag försöker måla upp en bild av min tanke. Paranoid blir man kallad, men det får man väl ta. Jag menar alla i hela Sverige lär ju ha fastnat tusentals om inte miljontals gånger på olika övervakningsfilmer, varför ska jag oroa mig? Kanske för att jag ser det i ett större perspektiv, eller för att alla andra i hela världen lever i förnekelse. Det är i alla fall så jag gillar att se på det. Jag mot hela världen där det finns 3 sidor: Jag, världen och de som bara tittar på.
ÖVERVAKNINGSKAMEROR MED INSPELNING OCH LJUDUPPTAGNING VID FÖRARPLATSEN FÖR DIN SÄKERHET. Jag visar upp busskortet för busschauffören och sätter mig på en plats en bit bakom mitten. Det är en av de nyare bussarna med sju kameror; Fyra kameror framför mig, en precis över och två bakom. Dock, att det skulle vara för min egen säkerhet har jag aldrig förstått. Skulle det vara säkrare för mig att SL spelar in vid förarplatsen? För MIN säkerhet borde de ha ljudupptagning vid varje kamera, men okej jag förstår vad de menar. Förutom att ha bilder av mig behöver det ha min röst inspelad för att lättare kunna kartlägga mig. Att kalla mig Paranoid är kanske i underkant, vad vet jag?
POLIS SPÅRADE BROTTSLINGAR VIA DERAS MOBILER. Ett lerigt fotavtryck döljer större delen av texten på framsidan av Metron som ligger på golvet. Polisen visar dock ett stort leende, som om hon hade tagit emot nobelpriset i litteratur eller något, och visar stolt hur hon har platsbestämt och kartlagt en kriminells liv genom att sätta en prick på en karta som hon fått upp ur sitt GPS-program på datorn varje gång den kriminella hade ringt ett samtal ifrån mobilen. Inte nog med att staten har mig på film med ljud och att polisen sätter en prick på en karta som heter ”IANS LIV” varje gång jag ringer ett samtal från min mobil, utan nu ger vi en stor klapp på axeln och hjälteförklarar alla som kan komma på fler sätt att kissa på min personliga integritet. Innan var det ett svårt val om det skulle vara stående eller sittande, men nu kan jag också välja att de gör det genom min telefon, på bussen eller genom fönstren på ungefär varje butik vi har i Stockholm.
PLING. Ljudet av stoppknappen är alltid lika tillfredställande. Jag går av bussen och börjar min vandring in mot staden. Att övervakning är ett faktum vet vi redan. Att övervakning är framtiden behöver inte vara givet, i alla fall hoppas jag att det inte är det. Historien om grodan börjar bli en klassiker, där om du försöker sätta ner en groda i kokande vatten kommer den kämpa för sitt liv, medan om du sätter ner den i ljummet vatten som du sen sakta värmer upp kommer den, snällt och vänligt, bli kokt utan att kämpa emot.
Kanske spelar det ingen roll hur vi gör, övervakningssamhället kommer kanske bli ett faktum och vi, likt grodan, kommer bli kokta.
Följa mallen
SvaraRaderaDet är en klar och tydlig inledning. Du presenterar tesen väl. Den är kort och personlig, det är något du verkligen är emot. Den är aktuell eftersom att det är något som utvecklas och blir mer och mer av hela tiden. Kronologisk är den också, och har en bra knorr på slutet!
Disposition
Det är en inledning, en bra sådan. Sedan så kommer själva faktan, historien. Bra sådan. Och till slut själva knorren som var väldigt bra. Den där med grodor hur de kokas och att vi kanske också gör det.
Röd tråd
Det är en röd tråd hela vägen, det kan inte en enda människa undgå. Det handlar om övervakningssamhället och hur det utvecklas och om hur det kan bli hela tiden.
Målgrupp och språk
Jag tycker att målgruppen är runt 15-döden. Alla är delaktiga är detta, och det är ett problem/möjlighet för alla. Däremot satte jag målgruppen 15 i början eftersom att det är rätt komplicerat och det är kanske inte så många under 15 som skulle förstå sig på allting.
Du följer mallen väldigt bra! Jag gillar att du är väldigt personlig och skriver allt utifrån hur du ser det. Det är viktigt. En krönika ska vara personlig och du skriver om ett sådant ämne där du måste vara personlig, eftersom att åsikterna kan vara så splittrade. Men du gör detta väldigt bra!
SvaraRaderaDu har en aktuell, intressant och omtalad fråga, kanske det mest omtalade ämnet detta år som berör oss här i Sverige? Detta gör att krönikan bara blir mer intressant och man får snabbt upp ögongen för din lila historia. Att den är i kronologisk följd är det inge snack om. Man får följa med på din resa från början till slut vilket gör, eftersom att den dessutom är så pass personlig, att man kommer nära din tanke gång och kanske till och med dig?...
Inledningen var lite "slö" och jag hade nog viljat att du börjat lite starkare, kanske hoppat på bussturen direkt och väntat med skylten?
Men det bästa med din krönika är definitivt avslutet. Ditt grodcitat var perfekt! Som pricken på Iet och det hade nästan räckt med enbart det citatet för det förklarar så väl, så mycket och så bra! GRYYYYMT att du tog med det!
Du levererar en tydlig tes som följer med genom hela texten och historien, ända in i slutet och avslutar mycket starkt med grodstoryn som knyter samman säcken.
Målgruppen är till alla som är intresserade, allt från tonåringar som vill ladda ner musik och vilja leva fritt till medelålders karlar som vill kunna läsa tidningen ifred, utan att nån annan ska kunna veta vad han läser. Så alla, verkligen alla kan läsa denna krönika, så länge man har ett intresse för ämnet
Språket passar mig väldigt bra och det är personligt och vänligt och lätt att ta till sig!
Som slutsatts kan jag bara säga att jag är imponerad av din krönika och den var riktigt trevlig att läsa. Det som verkligen höjde den var avslutet, med grodan! Perfekt!
Great Work!!!/Johan
http://www.youtube.com/watch?v=YDKRuXAWwNw
SvaraRadera