Herakles, Del 4

Boken slut var riktigt bra, särkilt bra tyckte jag att han ”stängde igen” boken genom att förklara vad som hände med alla efter det att Herakles dog. Slutet kanske kom lite väl snabbt och hastigt, men det är inte så konstigt med tanke på att det i stort sätt inte fanns några fler stordåd för Herakles att göra. Han hade gjort allt, både ont och gott, som i alla fall jag kan komma på under Antiken. Det var lite roligt när vissa saker kom lite väl snabbt, som när Herakles på sida 306 helt plötsligt förklarar att han hade uppfunnit de olympiska spelen för ett antal år sen. Utöver det anser jag att boken hade ett enormt bra slut!
Referensen till Atlas på sida 318, där det står att Atlas fortsatte att bära himlavalvet på sina axlar och av allt att döma gör han det än, tror jag är där för att visa att Antiken lever kvar än idag och förmodligen alltid kommer att göra det, eftersom att himlen kommer att finnas kvar(förmodligen) för alltid. Det är ett faktum att Antiken lever kvar i många, många olika former idag, så varför Theodor Kallifatides skev som han skrev på sida 318 måste vara för att han antingen vill påminna oss som läser om att Antiken lever kvar, ELLER för att han vill säga att Antiken förmodligen alltid kommer att leva kvar.

Sex ords dikt (?) Döda är det vi gör bäst